fredag, oktober 12, 2007

Vad gör jag ??

Idag kom min ex pojkvän och hämtade det sista av sina grejor.....

Det kändes hemskt, jag vill ju inte förlora honom egentligen, ville väl bara ta en paus och stanna upp lite....allt gick så fort.....

Hundarna blev helt vilda när han kom....han verkade faktiskt lite förvånad över det....inte jag, hundar kommer ihåg så klart.

Jonatan däremot var blyg och avvaktande men det är väl inte så konstigt...jag tror allt han kände igen honom men det var ju så länge sedan han träffade honom och mycket har hänt sedan dess.

Jonte gick och satte sig på nedersta trappsteget och sa " ...itta......"....det betyder sitta......dvs. han kom ihåg att han och Mats brukade sitta där så han tyckte de skulle göra det igen....så nog kommer han ihåg alltid.

Jag försökta få igång lite snack med Mats men det var svårt att få igång det....
Iallafall så sa jag det att jag inte ville det skulle vara slut och borta....för jag vill inte det samtidigt som jag inte vet om jag orkar hålla på med förhållanden....

Men det är så svårt att prata med den killen....han har så jäkla bra argument och det är svårt att komma fram till vad man vill säga utan att det låter som att man försvarar sig de luxe !

Och han tyckte det var liksom dags för mig att vakna och ta mig i kragen och se till att få ordning på mig själv och mitt liv.....
Jovisst håller jag med honom men hur går det till när man känner det som att man bara åker djupare och djupare ner för varje dag som går...?

Jag vet inte....kanske faktiskt inte är så bra att ha nån just nu, iallafall inte nån som tycker att man skall rycka upp sig och ta tag i livet trots att man inte kan...
Han säger han förstår för han har varit där själv men han har inte varit där jag är, det märker jag ju....då hade han inte sagt sådär.....

Jag vet inte, känner mig så himla snurrig i huvet och känslorna far omkring och jag får inte ordning på nåt tror jag.

När jag såg honom gå ut ur bilen och fram mot dörren så kände jag hur hjärtat bankade vilt i bröstet och tankarna for omkring.....

Jag ville helst bara kasta mig om halsen på honom och gråtandes be honom förlåta att jag sagt så dumt och det var inte meningen....

Men hålla....vakna!!!....jag sa inget fel och jag gjorde inget dumt....jag försökte dessutom rätta till det, som han tyckte var fel, och föreslå hur det kunde lösas men då var det försent för han stack ju ändå.....

Så varför skall jag be om förlåtelse tro ??

Så dum man är ibland men så kändes det....

Jag ville bara se till att vi blev oss igen men jag vet inte....det verkade inte riktigt bli så att döma av hans sätt att tänka och känna.....

Vi får se, vi skulle höras av och kanske prata mer för vi blev naturligtvis avbrutna mitt i seriösa snacket....*suck*

Jag vet inte om detta inlägg kommer så annorlunda ut än de andra, kollade lite typsnitt och så där , försökte få tillbaka det gamla men verka inte ha funkat så bra...

Ser helknäppt ut för mig men vi får se när det läggs upp, kanske blir ok :-)

PS: Jo, det såg ut som de andra....kommer inte ihåg att det burkar se så ut när man skriver men who cares ?