Livet med Jonatan

Min mamma....

Detta med mammor...ja ,. alltså inte mig själv utan min mamma.

Jag tror det är rätt så känsligt angående vad man gör och säger när det gäller lille bebisen.

Jag är ju ensam med Jonte och tur är det väl att min mamma bor så nära att man bara kan lyfta luren, slå ett nummer så kommer hon med en gång.

Men riktigt så lätt är det inte....

Jag tycker inte hon tillbringar tillräckligt med tid med Jonte så jag anser inte att hon känner honom. Inte såpass mycket att hon kan passa honom längre stunder.
Hon anser nog att jag inte har låtit henne komma nära men hur ska jag kunna göra det när hon är hos mig kanske högst 10 minuter åt gången , kanske 1-2 gånger per dag ??
Och ofta sover han när hon är här.....
Jag tycker inte det räcker med att hon jollrar med honom ett par minuter för att lära känna honom.
Hur ska hon veta vad hans gnäll betyder, när han är trött eller hungrug, hon hör ju knappt skillnad på nöjt gnäll-joller och missnöjt-trött gnäll ?

Sen börjar hon bli lite till åren, det säger hon själv iallafall, så hennes reaktioner är inte så snabba längre.
Jag har faktiskt testat....Jonte ligger på golvet och grejar men jag hör att han börjar bli lite missnöjd, jag väntar dock och pratar lite med honom, ser hur mormor reagerar men hon verkar inte höra något alls....väntar en stund till, nu har han gnällt 3 gånger......"nämen, vad är det ", säger mormor....."han vill inte ligga där längre ", säger jag.....väntar lite lite till till nästa gnäll....men inte har mormor ens vänt på huvudet utan fortsätter med att sopa och greja med något annat...så då går jag till honom och tar upp honom....
Så pratar vi om det men har helt olika uppfattning om hur det gick till...." jag hinner inte reagera säger hon "...vadå, hinner inte, han har ju gnällt 4-5 gånger ju !

Jag känner inte att jag har någon större lust att lämna honom hos henne en längre stund men jag orkar snart inte mer....att ständigt vara där och passa på, mata, byta blöja, trösta, byta kläder, plocka upp, leka, greja, ja säg allt man gör varje dag med en bebis......

Det är bara nu, sent på kvällen , som jag är för mig själv och oftast får jag inget gjort för jag bara sitter framför datorn eller TV´n. Samvetet får sig många törnar just nu. Fast jag orkar nästan inte byr mig.....

Och det är en annan sak som min mamma klagar på.
" Jag förstår inte varför du inte diskar upp, städar upp, plockar i ordning, tvättar ( eller vad det nu är ), speciellt nu när du fått det renoverat och fint och fräsht ".
Skulle det hjälpa att det är nya tapeter och nyslipade golv, blir jag mindre trött av det ??
Snarare tvärtom för allt ligger i låder och en del möbler är borta så det finns ingenstans att lägga saker......och jag skulle verkligen vilja organisera upp det så det slipper vara massa småsaker överallt men har jag ingenstans att organisera in-ut-bort det , så är det rätt svårt att få undan det.
Dåligt planerat hus med dåliga förvaringsutrymmen gör ju inte saken bättre. Tex, så finns här ingenstans att ha städsaker, dammsugare, sopborste, mopp och liknande. Det har alltid stått framme, på toa eller i en hörna någonstans.
Men med Jonte krypandes överallt så vill jag inte ha det så längre....
Och ekonomin är ju inte direkt lysnade så att köpa massa möbler , garderober går liksom inte.

Just detta med min mamma gör mig arg och ledsen ibland, eller rätt ofta faktiskt.
Hon skulle ju hjälpa mig sa hon men om hon inte är där kan hon inte hjälpa mig eller ?
Jag blir ändå ensam, ensam, ensammast i världen känns det som.

Och ofta, ofta har hon inte tid, ork eller förmåga ( som hon kallar det ) att ens prata med mig. Prata om vad som händer i mitt liv, i Jontes utveckling, vad ditt eller datt betyder, vad jag ska göra med den saken eller sånt där allmänt varje dag snack.....

Jag känner mig verkligen ensam.....folk sa att jag aldrig mer skulle behöva vara ensam nu när Jonte fanns....

Men jag har aldrig kännt mig mer ensam än nu.....

posted by J och J @ 11:28 em