Livet med Jonatan

Förlossningen.....

Det var alltså hemma det började.....
Jag hade åkt hem på lördagen och skulle tillbaka på tisdagen men.....

På måndag tidigt, vid ca 5-6 tiden vaknar jag av att jag känner ett tryck emellan benen, som att det trycker på neråt....jag går på toa, tänker att jag är kissnödig och går och lägger mig igen....somnar om men slumrar mest bara, trycket fortsätter.....
Jag vaknar igen vid 9-tiden och ligger kvar en stund men går sedan upp och kissar igen. Sen ringer jag barnmorskan och frågar vad det kan vara.....
Jo, det kan vara värkar men det är nog inte så allvarligt, var beskedet jag fick då.
Jag ville dock gärna träffa henne så hon fick känna på mig och det var ok.
Eftersom jag hade en tid hos MVC-psykologen vad lunch så passade det att jag kom förbi nån minut innan......

Innan jag åkte in så var jag på toaletten några gånger och jag märkte att det var lite slemmigt på pappret så det var nog något på gång.....

Mamma körde mig in, jag fick ju inte köra bil själv längre, och hon följde med in till BM.
BM kände på mig och sa att det var nog inte något allvarligt, det kändes inte som att det var på väg mot förlossning.
Så mamma åkte igen, hon skulle hälsa på mormor på äldreboendet i stan.

Men sen när jag reste mig ifrån britsen så var det alldeles blött under mig....då sa BM: Det var visst vattnet som gick nu.....
Nehe, sa jag, det var ju inte så mycket....ska det liksom inte forsa vatten ut då ??
Det VAR vattnet som gått men det gick nog vänta en timme tills mamma kom tillbaka och sen kunde vi köra ner till sjukhuset, 2 timmar bort......

Jag hann knappt in till MVC psykologen förrän det knackade på dörren.......det var BM......nja, å andra sidan så kanske det var bäst jag åkte ambulans in iallafall......!!!!

Ambulansen kom efter 10-15 min och sen bar det av till sjukhuset.....jag fick knappt ringt mormor och talat om att mamma måste absolut ringa mig så fort hon kom dit......mormor är lite senil men hon kom ihåg mitt meddelande och mamma ringde och fick reda på vad som var på gång.....
Fast jag trodde ju inte att det skulle hända mer den dagen så jag sa till henne att hon kunde ta det lugnt och sen skulle jag ringa från sjukhuset och tala om när hon skulle komma.

När jag kom ner till förlossningen så skämtade några ur personalen med mig: Jaså, kommer du redan ? Du skulle ju inte komma förrän imorgon ?....det kändes lite avlsappnande men oroande ändå.....

Jag blev inkörd på ett rum, fick ta av mig kläderna och på med en rock.....jodå, det bekräftades att vattnet hade gått för det var såpass blött i bindan jag fått med mig från BM hemma.

Sen hände allt i en rasande fart.....mätare på magen, blodtrycksmätare på armen, läkaren som kom in efter ett tag och kände och klämde, ont gjorde det oxå.....
Jajamen, nu var det allt på gång....liten ville allt komma ut !

Kan det inte vänta tills imorgon, sa jag frågande ?.....Nix, det var t.o.m lite bråttom....p.g.a havandeskapsförgiftningen så gick det inte vänta för länge.

Den läkaren som pratade med mig var samma som jag haft på den avdelning jag legat inne på så jag kände ju honom.
Och jag hade oxå vid en viktskattning fått reda på att liten låg i sätesbjudning och med tanke på havandeskapsförgiftningen oxå så blev det nog kejsarsnitt.

Snabbt fick jag låna en telefon, jag fick ju inte använda min mobil och jag fick ju inte gå min väg heller.....
Jag ringde min syster och bad henne komma ifall hon kunde....klockan var nu ca 15.30 kanske...vet inte exakt.....jag ringde även mamma naturligtvis....

Jag kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning saker och ting hände men det var en väldig massa på väldigt kort tid....
Det var kanyler, blodprov, kateter, emla på ryggen för stora nålen.....nålar, sprutor och massa spring överallt.....jag var totalt stressad kan jag tala om och inte lite rädd !
Och ingen hade jag där som kunde hålla handen ......

Ca kl.16.55 blev jag inkörd på operationssalen och ca kl. 17 sattes nålen i ryggen för bedövning av underkroppen......
Det var en sköterska-barnmorska med ifrån min gamla avdelning, en som jag kände att jag hade rätt bra kontakt med....hon hade kommit in och frågat ifall hon fick vara med och hålla handen eftersom jag var ensam.....det kändes väldigt tryggt att ha henne med där.....

Jag var så rädd hela tiden.....när bedövningen tog så kändes det som att knäna låg en halvmeter ovanför resten av kroppen.....mycket knepig känsla.....
Blodtrycket var visst ganska högt hela tiden men det förstår jag, så stressad som jag var.

Kl. 17.14 kom de fram och visade en liten, liten, blå och tunn kropp och sa att jag hade fått en son......jag såg honom men förstod inte.....jag kände inget alls.....
Sen kom min syster och sen mådde jag väldigt illa för jag fick medicin för blodtrycket tror jag ....eller om blodtrycket sjönk snabbt, jag vet inte vilket.....

Jag kommer ihåg att jag tyckte det tog en evighet för dem att sy ihop mig, att ta ut honom tog ca 15 minuter men att sy igen tog typ 40 minuter !!!
Jag var väldigt otålig....och rädd och stressad....

Jag fick den obligatoriska brickan med fika och jag var så törstig så jag drack mycket mer än jag borde.....
Det gick dock bra ändå tills jag fick medicin för blodtrycket igen, det ville inte sjunka ordentligt....efter medicinen spydde jag.....
Jag låg och skakade som i frossa i 2 timmar efter operationen, kunde inte sluta, inte bemästra det alls......
Efter drygt 2 timmar fick jag en typ av morfin medicin och kunde slappna av och sova några timmar.....

posted by J och J @ 10:30 em