Livet med Jonatan

Graviditeten

Jaha, då var man alltså gravid !!
I nästan 6e månaden dessutom....jag fattade knappt vad det betydde.....
Visst jag märkte väl att magen växte men jag hade väldigt svårt för att förstå att det fanns en människa därinne....

Jag kan tänka mig att många blivande mammor har det men ändå, jag fattade inte.....

Det hör till saken att för en tid innan jag fick beskedet om graviditeten som fortsatt, närmare bestämt i ca 17-19e veckan så kom foglossningen....fast jag förstod ju inte vad det var eftersom jag inte visste att jag var gravid !
Jag hade varit ute och ridit och fick så ont efteråt....jag trodde kanske jag hade sträckt en muskel eller fått nån muskelbristning av något slag......så jag vilade men det gick ju aldrig över......

Och bara 10 dagar efter att jag fått reda på mitt tillsätnd så åkte min mamma, som bor på samma gård som mig och vi hjälps åt med det mesta, till Afrika.....det var redan bestämt sedan länge och jag trodde allt jag skulle klara mig själv......haha......

Redan 2 veckor efter att hon åkte blev jag mycet sämre i foglossningen och det blev rätt svårt och jobbigt att ta hand om 9 hästar med mat och vatten.
Vilken tur att de gick ute dygnet runt, det blev inte så mycket stalljobb då utan mest mat som skulle ut och vatten som skulle fyllas på.
Men det gick inte så bra i längden......jag fick hjälp med att få hem mat som kunde stå en vecka och sen kom nästa hemkörd så jag behövde inte alls släpa på höbalar mer.....

Jag bestämde mig oxå för att sälja några hästar , dels för att det kändes jobbigt och dels för tiden som skulle komma med bebisen.
Så 3 av dem har flyttat till nya hem.

Graviditeten gick ju sin gilla gång....jag fick större och större mage men hade svårt för att relatera alls till bebisen....det var många konstiga känslor: skulle jag hata bebisen sen, skulle jag lämna bort den eller behålla den....vad skulle jag tycka, känna och vilja.....

Jag fick en jobbig halsbränna och kunde till slut knappt dricka vatten.....
Stor och tung, foglossning som kändes varje steg jag tog ( jag gick som en geisha med små små trippande steg ), varje gång jag vred mig i sängen eller på stolen, varje gång jag satte mig i bilen och gick ur den....hela tiden kändes den.....halsbränna som var skitjobbig och knappt hjälpte något medel heller......känslorna som var totalt kaos och ensam var jag med allt........pappan till barnet hade totalt tagit avstånd när jag berättat vad som hänt.....och mamma var inte hemma och systern bor 18 mil bort.....
Rent ut sagt så var det skitjobbigt !!

Och till råga på allt fick jag havandeskapsförgiftning !!!

posted by J och J @ 9:51 em