Bra för idag
Orkar inte blogga mer just, vill skriva av mig men det rör upp så mycket inuti mig så jag får lägga ner det för idag.....
Får bara hoppas jag inte glömmer bort det, känns som att jag behöver det, nu mer än nånsin.....
Borta, finns inte mer, aldrig nånsin igen....
Jontes pappa dog 31 augusti.....
Jag vet inte var jag skall börja en gång....
Vi har inte haft någon större kontakt men ibland kom det något
sms, oftast var det argt och frågande om varför han blev indragen i denna historien...." Du kunde väl sagt att fadern var okänd ", tyckte han.
Jag kan förstå hans känslor men för Jontes skull tyckte jag inte att jag kunde göra det.....
Jag tycker han har rätt till en pappa, senare i livet hoppas jag han kommer förstå.
Eftersom det verkade som att pappan inte tog kontakt med
socialen, som ju måste driva
faderskapsfrågan, så skickades ärendet till advokat till slut.
Detta hände i vintras, ungefär januari-februari, kanske det var i december tom, jag har inte lagt det på minnet direkt.
Då kom det
sms om detta och vi "pratade" ett tag men kom inte fram till något, det liksom dog ut.
Efter det kan jag inte komma ihåg att han skickat något
sms, han förstod väl att det inte fanns så mycket att göra åt det, inte vet jag.
Och helt ur det blå, söndagen den 26e augusti RINGER han mig, mitt i natten kl 2......
Jag var faktiskt vaken, satt och läste en bok....när jag väl börjat kan jag inte sluta....
Han lät väldigt vänlig och lugn, ville bara prata lite sa han....jag blev dö förvånad, ringa så mitt i natten för att prata lite bara !
Hursomhelst, vi
tjöta en liten stund och han tom frågade efter hur
Jonte hade det....det har han aldrig gjort förr.....
Jag förstod det som att han hade det lite jobbigt med diverse saker och vi pratade lite om detta men hans batteri höll på att ta slut så jag kunde väl ringa på morgonen
dan efter....
Jag var fortfarande förvånad och fundersam när jag gick och la mig...vad ville han egentligen....varför frågade han om Jonte....ville han kanske träffa honom , nu efter så lång tid ?
Han har faktiskt träffat honom 2 gånger, runt
juletid men det var inget direkt seriöst, han var hos sina föräldrar när jag kom dit med
Jonte på annandagen.
När jag ringde dagen efter svarade han inte men jag tänkte han hör väl av sig om han är intresserad.
På fredagen ringde hans ena syster med gråten i halsen, helt förstörd lät hon......hon talade om att han hade tagit livet av sig......
Jag blev helt
perplex....nej, det är osannolikt, jag pratade ju med honom häromdagen....det trodde jag aldrig han skulle göra.....
Jag vet inte vad jag skall tänka, tycka, känna...det snurrar runt för mig så jag blir helt yr....
Den helgen sov jag väldigt mycket, så mycket det nu går med en 1½ åring i huset....men det är konstigt, jag la mig i sängen med
Jonte när han skulle vila och han sov 2½-3 timmar varje gång vi sov tillsammans....hur kan de veta vad man behöver ??
Veckan därpå kommer jag knappt ihåg, dagarna bara snurrade på....och tankarna malde och malde.....
Den största frågan är varför ?
Varför gjorde du detta mot oss, vi som är kvar ?
Varför orkade du inte ta itu med saker och ting så du kunde fortsätta vara hos oss ?
Varför gav du ingen förklaring till ditt val ?
Varför ringde du mig mitt i natten och ingav mig hopp ?
Varför
lämnade du oss ???
Vips !
Att det går så fort, tiden alltså...det är inte så väldigt länge kvar förrän det har gått två år, 2 år !!, sen
Jonte kom till mig.
Jag kan nästan inte tro det.....det känns som igår säger man ju men riktigt så är det inte men visst känns det inte som att det gått snart 2 hela år....
Och jag tappade bort adressen och inloggningsuppgifter, därför har jag inte skrivit något sen i februari.
Det har
oxå hänt
väldigt mycket under sista dryga halvåret så jag hade nog
inte haft ås mycket tid att skriva iallafall.
Men just nu känns det som att jag behöver göra det för det hände något väldigt sorgligt för knappt en månad sedan.
