Livet med Jonatan

Underbarast i världen !!

posted by J och J @ 11:41 em 0 comments

Min underbara bebis !!!

Även om det aldrig var meningen att han skulle finnas hos mig så är han nu den mest älskade bebisen i världen !!

Denna lilla skinande, glada kille har fullständigt stulit mitt hjärta och jag kan inte föreställa mig hur det varit utan honom.
Jo, rent praktiskt kan jag det men känslomässigt är det svårare......

Tänk, att inte få uppleva denna känslan.
Känslan av att han alltid behöver mig, att han litar på mig till fullo, att han älskar mig fullständigt villkorslöst - det är otroligt att känna det inom sig.

Det är mig han vänder sig till när han känner sig osäker, när han är glad och när han är ledsen.

Jonatan är mitt allt just nu....den där symbiosen som det sägs att mamman och bebisen kommer in i mellan 1-8 månaders ålder, den tror jag är nu eller så är den fortfarande....iallafall för mig men det kanske kommer fortsätta länge än ??
Det känns som att jag aldrig vill släppa iväg honom ut i världen, den stora, stygga världen som äter upp små barn.

Han är helt enkelt underbar.....jag kan pussa och krama honom så mycket så han blir rent galen i famnen....nej, nej, släpp mig tycks han säga med stretande armar och värjande ansikte.......men han är ju så go så det finns inget bättre.....

Jag älskar mig underbara bebis, trots att han inte skulle funnits.....

posted by J och J @ 11:18 em 0 comments

Vintern kommer

Det verkar som att vintern har tänkt komma snart.
Här har det varit lite kallt men nu har det blvit varmt igen.
Det är allt skönt på ett sätt, jag slipper bylta på Jonte så mycket kläder innan vi ska gå ut.

Alltså, att vara ensam är inte så lätt alla gånger.....

Bara en så enkel sak som att ge hästarna frukost.....
Om jag ginge ut själv tar det sådär 10 minuter, maximum......
Men Jonte måste ju följa med i vagnen.
Det innebär att jag måste få på honom overallen, sätta fast honom i selen, det är lite bökigt med en tjock overall, mössa och vantar får jag dra på under lite protester.....Sen ska jag få på mig ytterkläderna och vagnen måste ner för trappen....

Hela cirkusen tar nog 15 minuter kan jag tänka mig....
Och jag kan ju inte bära så mycket när jag måste dra vagnen med mig hela tiden så det blir flera rundor innan allt är avklarat med häsrfrukosten.
Sammanlagt kanske det tar 30 minuter.....det är 3 gånger så lång tid som det hade tagit ifall jag kunnat lämna Jonte inne och sprungit ut själv....
Ibland är mamma där och kan passa honom men nte alltid, varje dag......och hästarna kan ju inte svälta men de får väldigt flexibla mattider :-)

posted by J och J @ 11:09 em 0 comments

Säg, är det inte konstigt ?

En sak som jag funderar en del på är detta med vänner.
Det verkar som att de få vänner jag har liksom inte riktigt hör av sig på samma sätt eller ibland inte alls längre.

Kan det ha att göra med att jag fått barn ??
Jag förstår dock inte varför det skulle göra någon skillnad.

Visst, jag kanske är tröttare och kan inte riktigt stanna hemifrån hur länge som helst, lillgrabben blir ju trött så småningom och bäst är det ju att somna hemma. Även om det verkligen inte är några som helst problem i bilen men hemma hos främmande är det lite svårare.

Och på något sätt verkar det som att de fortfarande har en uppfattning om att det är jag och bebisen som ska komma till dem, inte de hem till oss.......

Det är ju ett mindre företag att ge sig ut någonstans.

Först ska Jonte ha ny blöja, kanske nya kläder, skötväskan ska packas, vad behövs, hur länge ska vi vara borta, vagnen ska med, har vi alla filtar, leksaker vi behöver, mössan ligger där, vantarna måste jag hitta, sens ka jag ha kläder på mig, kanske tvätta av mig för jag har ju hunnit bli rätt fuktsvettig av allt spring......hitta kläder, deon, borsta håret, på med skorna, jackan.....oj, glömde visst mobilen....
Och till sist skall hela företaget in i bilen oxå......

Jonte i bilstolen, spänna fast, snuttefilten där, nappen framme, skötväskan på golvet.....pust....vagnen fällas ihop och upp i bagaget.....hoppsan, kanske hunden skulle in oxå....

Jag förstår inte riktigt varför folk förväntar sig att det är jag som alltid ska komma till dem....det är f-n så mycket lättare för dem att komma till mig....

En sak till jag tycker är konstigt är folk på stan.....När man kommer med en barnvagn, varför flyttar inte folk på sig ??
Jag vet inte hur många gånger jag har fått försöka göra oss så små som möjligt eller snabbt ändra riktning för att folk inte flyttar på sig.....vill folk bli påkörda eller vad är det frågan om ??
Ibland har jag lust att bara sätta näsan i vädret och fortsätta köra och så får de skylla sig själva....men sån är inte jag, även om det blir mer och mer....som ett försvar liksom....

Jag hade varit tacksam ifall flera kom hem till mig och umgicks och att folk kan tänka sig flytta på sig när man kommer med vagnen.

posted by J och J @ 10:52 em 0 comments